Jag har spelat uvrugby i rätt många år nu.

Skitkul att spela och träna, men träningstiderna suger.

Jag har träffat och lärt känna massor med folk. Skitkul, men jag måste resa och vara borta på helgerna för att träffa dom.

Jag vill inte komma hem mitt i natten när D redan har lagt sig. Jag vill inte åka bort på de helger som jag är lediga, jag vill spendera dom med D.

Jag jobbar som brandman och känner att jag inte får ihop det här riktigt. Jag behöver mer landkondition. Jag kan simma snabbt länge, hålla andan hyfsat bra och vattenfys är bland det roligaste jag vet. Tyvärr brinner det inte så ofta på fem meters djup. När jag nu klarat av räddningsdykarutbildningen känner jag att jag måste ta tag i min träning för att hålla i mitt yrke. För att orka med det. Löpträna kanske ni säger nu. Jovisst. Jag har testat att löpträna som komplement i ett år nu. Jag h a t a r det. Det är bara plågsamt och oerhört tråkigt, jag har skitsvårt för att komma ut och springa eftersom det aldrig lossnar och blir roligt. Jag styrketränar på jobb, vi spelar fotboll/innebandy, jag springer på bandet, vi går på spinning/bodypump/core/box, allsidig träning javisst. Men det räcker inte riktigt. Och nu måste jag nog offra det som jag tycker är roligast ändå för att vara rationellt tråkig och för att jag ska klara av det här yrket i många år till.

När jag tränade boxning var jag i mitt livs form. Så jag tittade lite på boxning. Och kom fram till att kickboxning, det borde ju vara dubbelt så roligt för då får man sparkas också. Och ringde klubben. Jag är välkommen ner på provträning i avancerade gruppen (som gammal boxare räknas jag inte riktigt som nybörjare, men jag får se om jag känner att det går bra att inte börja helt från scratch) på tisdag.

Jag längtar.

Nytändning är bra.