Idag har det varit tungt.

Det har varit kallt, jag var trött, sikten var dålig, vi åt lunch elva då frukosten fortfarande låg i magen och sen åt vi inte middag förrän 18, konstigt att magen la av? Nej inte det minsta.

Men vi har dykt, en haveribana och sedan testat luft från ytan.

Haveribanan var enkel den här gången. Två och två, dyk ner längs med linan, ta av helmasken, försök att inte svimma av det kalla vattnet som slår mot ansiktet som en käftsmäll, ta på cyklopet, andas i bitmunstycket. När båda gjort det tar den ena av sitt cyklop och släpper bitmunstycket och sedan växelandades man längs med en kätting som låg på botten. Seende ledde blind alltså. Vid slutet bytte vi och simmade tillbaka. På med helmasken, båda klara så steg vi långsamt upp igen. Inga problem alls, rätt rolig och alldeles lagom. Nästa steg är att öva på avvägningen så vi slipper åla oss genom dyn, men det kommer det kommer.

Övning två var att öva på luft från ytan och att ha radiokommunikation, det tyckte jag var rätt skönt att ha. Dyker man inte pardyk är man rätt ensam där nere, så vetskapen om att någon lyssnade på en medan man flåsade på som darth vader och som man kunde säga makrill till när man ville, det var lugnnande.

Alltså inte så spännande dyk egentligen, utan mer öva på att vara utomhus och dyka.

Och det är svinkallt att vara utomhus att dyka.

I september.

Skandal.

Jag hade räknat med en lång fin sensommarhöst eller vad man nu kallar det. Soligt och fint. Lite kyligt på kvällen men varmt på dagen. Men icke.

Det är m y c k e t under normal temperatur i hela landet och i synnerhet i hufvudstaden.

Typiskt.

Ja just ja.

Vi avslutade ju vårat sista pass i bassängen med en stafett. Fast den här gången jobbade vi inte i lag. Utan individuellt.

Ett varv runt i bassängen skulle våra 12kg’s viktbälten transporteras. 80 m blir det. Längs botten. Varje nerdyk är fem meter ner och fem meter upp.

Många dyk blev det, mjölksyran sprutade. Men det gick. Jag vart trea.

Av fyra.

Var igår.

Ännu en bana under vatten, två och två, göra moment som inte var alltför svåra, jobba tillsammans, krixet var att vi när vi kom till slutet på banan skulle vända, ta på oss två förtejpade masker och göra allting igen på tillbakavägen, fast utan att se! Lite småklurigt, men det gick och det gick bra. Luften tog ju dock slut innan hela banan var klar. Skönt tyckte jag nog ändå, för att simma genom rören med full utrustning är inte det behagligaste jag vet, det är väldans trångt. Så att inte hinna simma genom det utan att se, det gjorde inte så mycket. Fick ta några övningsrundor genom röret nästa dyk, fast med mask för att se för att vänja mig, och nu känns det bättre iallafall. Nåja, man kan ju inte vara duktig på allt och tycka alla moment är lätta.

Andra dyket öppnade vi dragkedjan på torrdräkten och hoppade i. Kluckkluckkluck sa det, kallt vatten strömmade in och vi sjönk som stenar. Sedan flöt vi upp igen, med rätt teknik kommer man upp, vajjar man lite så sjunker man igen. Roligt att testa!

Sen var det äntligen dags för hemfärd. Att sova borta fyra nätter i veckan är rätt tråkigt faktiskt.

Dagens övning: rädda nödställd dykare.

Gick inte så bra första gånge, stressade upp mig och trassla in mig i min livlinas och mitt offers lina, hittade inte var jag skulle fylla i räddningsvästen och ja, det var lite struligt. Det gick ju, men det var kanske inte så bra.

Så jag fick göra om det, tog det lugnare, tänkte bort stressfjärilarna och löste det utan problem. Skönt.

Andra övningen var att öva att masken och bitmunstycket fryser, så att det flödar luft fritt hela tiden.

Well.

Det flödar luft. F l ö d a r.

Lite obehagligt, men det gick bra. All luft hamnade ju i huvan, så när jag kom upp på ytan kände jag mig som en utomjording.

Och till lunch åt jag pannkakor. Utan ärtsoppa, med sylt och grädde. Gudomligt gott.

Eftermiddagen gick åt till sjukvård, HLR, genomgång av syrgasen och oxyboxen, genomgång av den lilla tryckkammaren igen så vi kan den tills vi ska ut till Korsö, och sen övade vi knopar.

Jag fullkomligt suger på knopar.

Jag fattar liksom inte hur det fungerar och än mindre kommer jag ihåg namnen på de jag väl lär mig.

Råband. Dubbelt halvslag. Dubbelt halvslag över/genom/under/wtf egen part. Och en till.

Jag kan dom som den jag knyter först, som hakar i sig själv. Sedan kommer prinsessan och draken knopen utanför. När jag ska förtöja båten blir det musse pigg öronen som man fäller. Sedan gör man två likadana på sig själva för att låsa den. Skitbra system.

Verkligen.

Nu är det bara en natts sömn kvar i det här skitrummet, jag kan bara hoppas på ett bättre nästa vecka. Men imorron ska jag hem. Till D och monstret. Det kommer bli helt underbart.

Haveribana ett.

Nervös var bara förnnamnet imorse.

Men i par med M hoppade vi i full utrustning från trean (svinhögt, jag hatar sånt), flöt som två flytbojer tills vi fick klartecken att dyka, sjönk som två bomber ner till fem meters djup, och sen började det.

Simma fem meter, sen byt utrustning med varandra. Komplett alltså. Luftpaket, mask, alles. Hur krångligt som helst, och idag hade vi på oss räddningsvästen och jag hade tagit av mig bly, jag flöt som en kork (som vanligt) idag med, svinjobbigt. När vi klarat av det efter mycket meck, så simmade vi genom ett trångt jäkla rör som stod upp. Man simmade alltså från botten rakt upp genom röret. Så trångt, jag kändes mig nästan som en bajskorv när jag äntligen pressades ut till toppen. Galet. Efter det hade vi förbrukat så mycket luft att det var bara att simma för att hämta ett nytt. Återigen byta utrustning alltså. Suck. Men det gick den här gången med. Genom ett rör till, sedan simma och växelandas genom bitmunstycket medan den ena hade blindmask på sig och den andra cyklop, där gäller det att lita på varandra. Gick bra.

Nästa moment: simma genom rockringar (så smal och graciös som man nu är…) och sedan genom en frälsarkrans. Jag säger det igen: g e n o m en frälsarkrans. I full dykutrustning. Suck. Av med pakethelvetet igen, pressa igenom det och sen kom stoppadkorvkänslan igen. Ta av fenorna, flyta upp stabiliserat och vågrätt (mhm, eller hur), tillbaka ner och sen tar man sin viga kropp och tar på sig fenora igen. På fem meters djup. I full utrustning. Arne 83 är nog vigare än jag. Fylla hink med luft, av med masken, andas i hinken, på med masken igen, skära av rep och binda knopar runt sig själv. Nästa gång jag ska skära av rep ska jag såga ett längre, jag hade ingen som helst aning om vad jag knöt för något. Sen upp.

det gick.

Vi överlevde.

Det var inte vackert, men det gick.

Utvärdering får vi imorron.

Så nu blir det nervöst imorron igen.

Fast för några dagar sedan.

Men där nere ligger vi. I våra jättekondomer och svettas.

Och jag har numer lärt mig att man inte svettas på/av/genom bröstvårtorna. Baddräkten är helt genomsur av svett efter att ha dykt med underställ i en torrdräkt, men vid bröstvårtorna, där är det ljust och fint.

Vad het man är.

Idag har vi legat i bassängen, i full utrustning och övat avvägning. Eftersom jag var en flytboj igår fick jag 3 kg med bly idag och sjönk som en sten, imorron testar jag med 11 kg istället för 12. Rolig övning, testade att stå på huvudet, avväga oss på olika djup, simma genom rockringar. Inte superjobbigt fysiskt, men ändå, det tar mer på krafterna än man tror.

Avslutade vattendelen av dagen med simning och sedan en längd frisim och en läng under, en längd ytan och en längd under, sammanhängande i bra tempo i en kvart. Mjölksyrevarning, men jag är ändå nöjd, det är vid såna här övningar jag är glad att jag spelar uv-rugby, den saken är ju säker.

Eftermiddagslektionen var en genomgång av ducom’en, en portabel tryckkammare för två personer (en vårdare och ett offer) som vi kommer öva på mycket mer senare, och om något händer ska vi kunna sköta den. Rätt trångt, och att bli nedtryckt på 10 meter i luft är en helt annan sak än att dyka 10m, man får tryckutjämna som en idiot för att hinna med! Intressant dock, mycket intressant.

Avslutade dagen med intervallpass på löpbandet, och nu känner jag mig rätt nöjd. Än så länge är det inte så sjukt jobbigt som jagvar rädd för, jag tycker instruktörerna är riktigt bra och vi lär oss nya saker varje dag, men egentligen byggs det bara på. Imorgon blir det en lååång övning på över en timme under vattnet, ska bli spännande och se vad man ska göra för moment, en del stress räknar jag med.

Därför ska jag nu ta mig ur minbunker, avslua detta rätt tråkiga inlägg som mest rapar upp vad jag gjort utan vidare filosofier runtomkring och ringa D, sedan förbereda morgondagen med rinexin och nässpray redan idag.