Jag gick upp 04:10 imorse.

Det var galet tidigt, galet mörkt, galet kallt och galet regnigt.

Men det gick.

Annars idag har vi börjat gå mer och mer över till dykning med apparat och dräkt än fridykning, så idag har jag lärt mig ta av min helmask, sätta på den igen och tömma den på vatten, och att växelandas. Dock är jag ju en flytboj, så nio kilo bly var inte nog, extrably hade vi inte med oss, men ett gäng skiftnycklar i ena fickan gjorde att även jag stannade på botten. Imorgon har jag tolv kilo bly, sjunker jag inte då blir det ju fånigt.

Dock var dagen inte så ansträngande att vi inte orkade träna efteråt, så vi gick ner i gymmet efter lektionen och drog igång styrketräningen. Känns bra, jag var trött på den i somras, men nu verkar det lossna igen. Dock kommer jag ha träningsvärk imorron så armarna kommer gå av, men man måste ju börja någonstans. Imorgon ska jag försöka mig på en liten löprunda runt kungsholmen, frågan är ju bara hur man hittar…..

Annars så har jag nytt rum på vandrarhemmet, lika fint som det andra men med absolut noll mobiltäckning. Helt sanslöst, mittinne i centrala stockholm, och ingen mobiltäckning. Galet.

var igår.

Sista dagen för veckan, och bara vattenfys i eriksdal stod på programmet.

Vi trodde vi skulle dö, men så farligt var det inte. Vi dök med fullutrustning, testade våra västar och avslutade med en ordentlig vattenfys, men vi slapp en massa nedsim. Vi misstänker att mina och A’s problem med öron och bihålor gjorde att vi “slapp” undan. Inte för att det inte var jobbigt, det var det, men det hade kunnat vara mycket värre.

Sedan var det äntligen hemfärd.

Härligt!

Torsdag.

Första dyket med torrdräkt, en varm och märklig upplevelse. Som att stoppa sig själv i en skål med vatten iförd en stor kondom. Det är blött, men ändå inte.

Jaja. Tryckutjämningen fungerade inte som den skulle idag, hade problem med bihålorna, kunde alltså inte göra alla moment. M y c k e t irriterande, det var ju roliga moment med jag missade. Men, som sagt, jag ska hålla i sju veckor till, det är bara att ta det lugnt och simma luuugna undervattenslängder bara precis under ytan istället för genom rockringar, rör och liknande på fem meters djup.

Och efter att ha sett de andra nästan kollapsa av trötthet på dagarna har jag varit trött, men ändå oförskämt pigg om man jämför. Jag tror det har med min vattenvana att göra, ett uv-rugbyläger med sex till åtta timmars hårt spel klarar jag ju utan problem, att då vara i vattnet tre timmar varje förmiddag blir inte samma chock för kroppen. Eller. För min kropp, de andras har tagit det tuffare. Trodde dock i min enfald att det skulle kännas bra hela veckan, men icke. Idag var jag så kollapstrött på eftermiddagslektionen att det är ett under att jag lyckades hålla mig vaken. Hade ont i huvudet och frös som en galning innan middagen, så nu fick väl även min kropp lite nog och försöker berätta för mig att det är alldeles alldeles galet att hoppa i vattnet imorron igen.

Tyvärr, så kan jag inte riktigt lyssna på kroppen i det här läget, utan det är bara att hoppa i och hoppas bihålor och trumhinnor håller imorron med.

Sen.

Sen är det hem till D och monstret. Ä n t l i g e n. Ladda batterierna för en vecka till, det får bli så. Ta en vecka i taget med saknad och trötthet och längtan, överdosera närhet på helgen för att sedan ta nästa vecka.

Det är jobbigt,, men det går.

Dag tre och just nu är jag helt slut.

Vattenfysen imorse var tuffare, men ändå inte sjukt jobbig. Eftermiddagen var tyngre med dykfysik och genomgång av liggande stolen, bråkräkning och ekvationer. Jag har aldrig lärt mig liggande stolen, synd för den verkar bra och logisk om jag bara kan smälla in den i hjärnan. Bråkräkning kommer jag hyfsat ihåg från skolan och ekvationer, det är min grej. Det är ju svinlätt och roligt att pilla med.

Men efter en lång dag börjar det nu kännas i kroppen. Vi äter lunch halv tolv, sen är det ingen mat förrän halv sju på kvällen då vi väljer mellan tre rätter på en hyfsad restaurang, synd bara att allt är indränkt i fett och serveras med friterad eller stekt potatis. Men efter att ha snackat oss till pasta eller pressad potatis istället känns även det bättre, även taktiken att ta med mellanmål från vandrarhemmets gigantiska frukostbuffé är en bra idé. Men mellan att vi slutar runt 16 tills vi ska vara på restaurangen klockan 18 är det verkligen bäst att röra på sig innan total kollaps infaller. Idag spenderade jag mina två timmar letandes efter ett pressstop för att handla glossiga magasin pratandes med D för att sedan svimfärdig av hunger kravla mig mot restaurangen. Efter maten packade vi vår utrustning för morgondagen, allt för att slippa stressa imorron bitti och sedan försökte vi plugga lite mer fysik. Eller hur, det bara snurrar i skallen. Jag räknade tre tal, beskrev archimedes princip och sen la jag ner.

Imorron blir det ännu tuffare i vattnet, men vi slipper iallafall fysiken.

Vi överlevde.

Det var faktiskt en mjukstart, lagom tufft och jobbigt. Det jobbiga nu är ju att det inte blir lättare, det blir ju bara tuffare. Men det är kul, det är det.

Men att ha vattenfys hela förmiddagen och sedan teori på eftermiddagen är ju helt absurt. Ögonen klipper hela tiden, och det efter en dag som idag, med lite mjukstart, det kommer ju bli än värre imorron.

Och om jag någonsin egentligen har undrat var alla de där machobrandmännen som är stora som hus och månar om myten om att en brandman är stor, tuff, stark och går igenom väggen istället för att öppna dörren, då vet jag nu var de finns. Det finns säkert bra killar här, men att det är ett helt annat klimat än i lilla Linkeboda, den saken är ju säker. Jag är rätt nöjd med att jobba där jag gör, men ändå griper lusten tag i en att flytta upp till stan. Stockholm. Jo jag tror jag hade trivts här, det tror jag verkligen. Men jag menar, en 1,5′a mitt på Kungsholmen med utgångspris 2 miljoner, det är ju som hittat för mig, D och monstret. Lägg då till SJ’s svindyra pendlarkort och förmåga att passa tider på det, så ser vi ju alla att det är en hållbar plan…..men ändå, längtan finns varje gång jag kommer upp här, det slår aldrig fel.

Vi får se vi får se.

Dag ett går mot sitt slut och jag sitter här i mitt förvånansvärt lyxiga vandrarhemsrum och klipper med ögonen.

Jag har precis börjat på räddningsdykarutbildningen. Första dagen har varit full av väntan och information. Vi har inte hoppat i vattnet än, men det gör vi imorron. 08:15 för att vara exakt.

Vi bor mitt i hufvudstaden, på ett lyxigt vandrarhem med egen dusch och toalett, och tv som även funkar som dator. Världens segaste uppkoppling och ingen mobiltäckning, och antingen surfar man eller så har man tv, men dock, det funkar och jag har kontakt med omvärlden. Kameran är med, dock inte den med uvhus eftersom den vart försvunnen, riktigt trist, hoppas den kommer fram till nästa vecka iallafall.

Nu blir det csi innan godnattpusssamtal till D och söm innan kallsuparna börjar imorron.