Berniemonstret var hängig så hundvakten. Han har varit det några dagar, inte alls sig lik.
Kompar sista timmarna på jobb (förmiddagens studiebesök på scan var mycket intressant, inte alls så äckligt som jag trodde) och cyklar hem till monstret.
Och möts av busigaste killen som blir superglad och är precis som vanligt. Men nu har han däckat igen. Så det är lite fram och tillbaka. Han kanske bara har en fas. Fjortonmånadersfasen.
Idag har jag iaktagit lite med min kamera. Inte utomhus, det regnade småspik utanför fönstret, men var skitfint i skogen, jag har redan svurit över det, men inomhus. När jag gjorde lite pannkakor. På Bernie. På en trasig leksak. På ajpådden. Och allt är fotograferat på manuellt. Jag har själv ändrat bländarläge och slutartid. Stort steg. Skitläskigt. Men mycket roligare än att fotografera på automat hela tiden. Sen har jag s å k l a r t pillat med dom i photoshop. Det är ju det jag gör. Tar dåliga kort och gör dom snygga i photoshop. Mitt nya mål är att ta bra kort och göra dom svinsnygga i photoshop.
Jag tycker ju om mål.
Nu är han en stor gris.
Och kallas julskinkan av jobbkamraterna.
Och grisen.
Och snarken.
Och monstret.
Kärt barn har många namn.
Jag har fullt upp.
Helgen har spenderats görandes ingenting med finastevackraste D och monstret. Det var sjukt skönt och väldigt välbehövligt.
Eller, görandes ingenting, vi har attacktittat på OS, D följde h e l a linjeloppet för damer (OS-silver, grattis Emma!) under viss klagan eftersom hon inte kunde förståååå hur jag kunde titta på något så tråkigt. Det var dock jag som sov en stund under mitten av loppet och D som satt fängslad i tre och en halv timme. Sen har vi tittat på simning, handboll, gymnastik, rodd, basket, fotboll, ja ungefär allt som har visats på svt’s båda kanaler. Underbart.
Imorse tog vi oss alla upp tidigt som attan. Jag har semester, men har inte gått upp såhär tidigt så här många gånger på väldigt länge. Sen tog jag med mig monstret ut på en lätt löptur på sex kilometer i skogen. Vi gick lite, joggade lite, sprang lite, skvätte massor med lera, gick lite, sprang lite, rusade lite, joggade lite, ramlade över varandra lite, och det gick hur bra som helst. Lycka. Löpningen är fortfarande det tråkigaste som finns att göra träningsmässigt, men har man sällskap av en liten hund som driver på en blir det helt klart trevligare.
Idag har jag alltså redan ätit frukost, kört D till jobb, sprungit en runda, ätit mellanmål och tittat på styreklyft och Frida Svensson i rodd. Underbart.
Till alla hundägare: vad ska man ha för skydd mot fästingar??
Vi har haft ett bärnstenshalsband på Bernie, men det verkar inte riktigt hjälpa på Bernie längre, och vi är ju sådär sugna på att ge honom gift, men prata nu.
Hjälp oss!