Utan bara en undran:

vem I HELVETE vill läsa det här? Alltså lägga pengar på det och äga det hemma i sin bokhylla och alltså visa upp för allmänheten vilken dålig smak man har när man istället kan gömma det i sin feedreader och här inser jag att folk kommer tro att jag har gömt den i min feedreader och att det inte kommer spela någon roll alls hur mycket jag förnekar det, jag kan bara säga att jag verkligen inte har det här i min feedreader men kan gå in någon gång när grisarna flyger för att bäva över hur ett inlägg om tre plagg från H&M kan generera 347 kommentarer i stil med “Guuuud vad snyggt” “var har du köpt det det?” “vad vackert” unt so weiter. Sen mår jag dåligt och går vidare.

Det finns alldeles för många bra bloggare där ute som hade förtjänat att få publiceras för att de skriver roligt, tänkvärt, bitskt, lärorikt, med glimteniögat (eller var det en snigel) och i det forum de passar bäst: i en blogg.

En blogg som ändras efter ägarens humör, som uppdateras ofta eller mindre ofta, som reflekterar över livet med lite mer substans än om dagens kvalfråga till kändismingel står och faller med vilken “ny klassisk outfit från H&M som passar bäst”.

Jag blir bara så trött.

När det finns så mycket bra att läsa. Att upptäcka. Varför uppmärksammas då en av de sämre? En blogg är en blogg är en blogg blir sällan bra i bokformat*. Bloggen har ju uppkommit av en anledning: att så många har en massa ord inne i huvudet som behöver sättas ihop i bitar och meningar och visas upp och reflekteras och läsas. Där och nu.

Framför skärmen.

Av folk på jobbet, hemma i soffan, i mobilen.

Ett medium som är för den moderna människan som är på språng och vill roas/beröras på vägen.

Och en modeblogg är väl ännu mer en typisk justnusak? Det som var modernt och nytt och inne förra veckan är inte det längre. Och det finns även sjukt mycket bättre modebloggar (även om det är rätt överskattat i längden och faktiskt rätt tråkigt, men jag inser att vi alla har olika intressen och smak och tycke)

Och nej.

Jag är inte avundsjuk.

Mina egna författardrömmar spolades ner i ett avlopp på högstadiet av någon kommentar. Jag bloggar istället.

Men jag är förundrad över vad denna bok egentligen speglar av det svenska bloggfeomenet.

(*med vissa undantag men den är å andra sidan inte en rak kopia av bloggen ändå)