Söndag tredje advent.

Jag är ensam hemma, så jag pillar med bloggens design och närmar mig vad jag vill ha, men det finns ju alltid förbättringar. Alltid. Det är en del småproblem som jag måste fixa.

Lyssnar på Spotify, fantastiskt när man börjar klicka runt, men hittills är jag nog rätt förutsägbar, men så är ju Coldplays och The Killers nya sjukt bra med.

Det är mycket kort på Bernie. Nästan löjligt mycket kort på Bernie. Men det är lätt att öva på honom, men jag vill ta kort på annat än objekt och Bernie. Jag vill ta kort på människor med. Så jag kan bli bra. Så jag kan ta andra sorters bilder. Men det är svårt med människor. De flesta skyggar så fort kameran kommer fram, eller så är det bara festbilder med mobilen, och sen vill de flesta ännu mindre se sina bilder på internet. Märkligt ändå. Men jag ska nog se, några kanske jag kan få öva på.

Efter att ha varit ensam hemma hela dagen känner jag mig rastlös och saknig. Jag är ju hemma själv flera dagar i veckan med, men då har jag Bernie som sällskap. Alltså är jag inte självsjälv. Nu har jag varit självsjälv. Inget snarkande. Inget fisande. Helt tyst. jag levde såhär i många år, och jag saknar det inte. Jag trivs väldigt väldigt bra med min lilla familj.

Det känns varmt i själen när jag tänker på att de kommer hem snart.